Varför reagerar inte grannarna när jag skriker?
Något som länge gnagt i mig är just det. För när jag flyttat in så dröjde det inte länge förrän våra saker flög ut från balkongen, mina och min sons. Visserligen ofta sent på nätterna när du var som mest onykter... men ändå rakt ner på grannens uteplats.
Jag sprang sedan där och plockade upp alla min sons, som då var sex år gammal, utkastade kläder och saker från grannens uteplats.
Alla gånger du skriker åt mig på nätterna, och vänder upp och ner på lägenheten och förstör mina saker.
Vid ett tillfälle slog du sönder en fiol i väggen precis ovanför mitt huvud.
Vid ett annat tillfälle slet du upp min sovande son mitt i natten, drog ner honom från sängen ner på golvet och skrek åt honom att packa sina saker, för vi skulle minsann flytta. Också då var han bara sex år. Och detta är något
jag har på papper att han också berättade för socialtjänsten vid dåvarande utredning. Men Inget gjorde de med den infon.
Ytterligare en annan gång då jag höggravid tog min tillflykt in på min sons rum mitt i natten när du jagade mig skrikandes, och du rasar in och stenhårt lyfter upp mig från golvet, dunkar upp mig mot garderoberna i ett fast grepp,
svingar ner mig på golvet med huvudet före och sedan sätter dig på mig...
och jag skriker så högt jag kan, oavbrutet på hjälp. När du tillslut släpper greppet och låter mig fly. När jag sliter med mig min son mitt i natten som givetvis vaknar och ser allt, ser hur du skadar mig. När du även efter detta stoppar
min son i hallen och hånfyllt gastar åt honom att han inte behöver oroa sig, för nu ska vi flytta hem till mitt ex.
När vi efter den händelsen inte törs komma hem på flera dagar utan bor hemma hos mina föräldrar.
Inte ens då reagerar grannarna.
