Starseed

Vi har köpt ett hus tillsammans.

Jag har alltid velat bo i hus och alltid investerat i mina bostadsrätter för att kunna sälja med vinst och köpa nytt dyrare, sälja det nya med ännu bättre vinst osv. för att tillslut få ihop så stor handpenning att jag har råd med detta.

Ett hus.

 

Jag har aldrig skämt bort min son med massa prylar. Inte heller lagt undan större summor pengar i hans namn.

Jag har under alla år tyckt att vårt hem varit viktigast, och som sagt investerat i hemmet.

 

Så möter jag dig, som spenderar pengar.

Mest på din son men även på dig själv.

Och vi köper ett hus.

Och jag investerar vartenda öre i handpenningen på detta hus.

 

Idag är jag hemma med vår dotter på heltid. Efter att ha väntat flera barn med dig, flera missfall och tråkigheter, operationer, sjukskrivningar mm. så är hon äntligen här. Det har kostat mig massor av pengar, men det var hon värd. Huset har kostat mig alla års investeringar och besparingar, men det var det också värt. 

Nu har jag ett hus.

Ett hem.

 

Från början arbetade vi lika mycket, du och jag. Men jag har en sämre yrkesstatus, så trots att jag jobbat kvällar och helger så har jag från start haft sämre lön. Sedan har jag varit extremt mycket sjukskriven pga alla graviditeter och missöden med dessa. Nu får jag in i pengar i runda slängar... inte ens hälften så mycket som du får varje månad. Och allt jag sparat har jag lagt in i huset.

 

Inte nog med att du kunnat stå för lånen de här fyra månaderna, utan du har dessutom kunnat lägga undan 7500 varje månad.

Alltså 30 000 på fyra månader.

Trettio tusen kronor! 

Har du lagt undan. 

Och sparat. 

Efter räkningarna är betalda. 

Du har även köpt en cross till din son för 7000 kronor.

Och en moppe har du också köpt. 

 

 

Nu vill du att jag 

utöver de 270 000 jag lagt in på huset från start, 

utöver alla pengar jag förlorat i jobbväg

då jag burit våra barn,

betalar alla lån i fyra månader jag också?

Så att det ska vara rättvist???

 

Jag svarar: absolut, ge mig hälften av det jag lagt på huset så betalar jag lånen med de pengarna.

 

Ett ganska rättvist svar kan jag tycka.

Speciellt med tanke på att diskussionen från början dök upp då du var förbannad på mig för att jag tog illa vid mig då du återigen kallat mig för jävla Fitta.

 

Nu har du åkt till Östersund igen.

Otippat.

 

Och du har blockerat mig på telefonen.

Otippat.

 

Du säger att jag har valt det här. För att jag bryr mig för mycket om pengar? Och tar illa vid mig för något så lite som att igen och igen få höra att jag är äcklig och är en jävla Fitta?

 

Mm.

Absolut.

 

Jag valde det här.

Det här var precis det jag önskade mig.