Starseed

Ibland undrar jag vart hon tog vägen.

Hon den jag en gång var.

Jag har varit så många under så många år, och alla innan dig.

Och de jag var var alla en bit av den jag var påväg att bli.

Men här står jag nu och är någon helt annan.

 

Kanske en starkare variant, eller bara mindre fri? 

 

Jsg vet inte alls längre. Kanske jag blir tillslut hon jag var ämnad att bli. Kanske jag behöver frigöra mig ytterligare en gång för att bli mer.

 

Oavsett tänker jag ofta tillbaka på alla Hon jag var och känner mig bestulen på mitt Jag.

 

För den jag blev efter dig var inte längre mig, utan någon annan. Och där är jag nu!

Flera gånger tog han bilnyckeln från mig för att jag inte skulle kunna köra iväg men det fanns gånger jag kom iväg i en timme och bara körde runt stan och grät. Det var så himla befriande, bara jag och mig själv i en bubbla, där ingen synade mig, hånade och psykade.

Och även om det inte är en tur på en timme där mestadelen rinner över och ut så blir det pyspunka på kroppen även när jag bara kör in till stan. Jag kommer inte ifrån det helt enkelt.

Häromdagen just i en sådan situation, endast påväg in till affären på tio minuter och gråtandes, kom det över mig minnet av när jag tvärtemot satt i passagerarsätet påväg mot Kramfors och höll det inom mig. Hur jag kämpade med att tårarna Inte skulle rinna så fasligt ljudligt och hur jag snabbt och med förhoppning osynligt med tröjärmen torkade de som föll. Vi var påväg till hans mamma, och i vanlig ordning så var det något som var väldigt fel och det var givetvis mitt fel och jag fick veta det precis innan vi skulle åka.

Och det blev mer regel än undantag dessa påhopp, som hände varenda gång vi skulle göra något tillsammans, speciellt när vi skulle träffa hans familj.

Såhär i efterhand förstår jag ju att det handlade om att jag skulle bli ledsen och osäker (som om inte ångesten jag redan hade när det skulle träffas med hans familj räckte) så jag skulle sitta i ett hörn och må dåligt…. och det fungerade ju givetvis. Räckte det inte med att hota med att jag skulle hålla mig borta från hans familjemedlemmar? Inte dra in de i Vårt liv på nåt sätt?

Samtidigt var det ju alltid en paus för mig att vara där eftersom det också innebar att han stöttade mig lite med barnen.

You always did put up a good show there, didn’t you darling!

Att åka hem till mina föräldrar var i början det bästa som fanns, för jisses där blev showen en hel tv-serie i början. Sicken perfekt fasad han fick till, där kunde man luta sig tillbaka och bara hänga med på åkturen. 

När fasade började krackelera höll vi oss borta mer, och min släkt fungerade mer som nån slags trick or treat. Hade jag vart "snäll" så föreslog han att vi skulle åka dit eftersom jag ju mådde bra där, men samtidigt fick jag ständigt höra att min familj (föräldrar och syskon) inte var bra för mig och att jag behövde ägna mer tid åt min egen familj (han och barnen). Så när jag vid tillfälle pratade i telefon med min syster fick jag en utskällning utan dess like, och då spelade det ingen roll att jag pratade med henne max någon timme i månaden medan han pratade med henne minst det fyrdubbla.

På slutet var det tvärtemot en Big Show varje gång det handlade om min familj, både före under och efter kontakt eller påhälsning av/hos de. Och plötsligt fick också de se hela spektrat av de spektakel som jag upplevde hemma, innehållande fylla, utbrott och psykningar av mig och barnen. Hur han kunde på julaftonsmorgon bara kliva upp och packa sin väska och storma ut för han skulle hem. Ingen till synes anledning och ingen förklaring utan bara en sambo och barn som frågandes och chockade står och gråter på julaftonsmorgon när mina föräldrar vaknar i ståhejet som blev. Givetvis fanns ingen anledning att lämna oss på julafton, men han hade säkert kunnat hitta på en i efterhand. Jag visste att det bara var psykningar, jag orkade inte ens fråga eftersom jag visste att det skulle generera i mer "konflikt". Som alltid tjänade man på att låtsas som ingenting. 

Ät upp skiten hållkäften och överlev typ.

Jo min familj fick se en hel del konstigheter där på slutet. Sedan var det tydligen mitt fel att de som han uttryckte det Hatade honom. Jag var den som vände de emot honom. 

Satan vad man kan spinna iväg, på en biltur.

Mer bilturer till folket, det är så himla nyttigt med pyspunka. 

I år får han inte fira födelsedag hos sin mamma, men hos sin pappa.

Idag fylls min facebook med minnen från de senaste fyra åren från denna dag. 

Dagen han föddes.

Dagen då han fyllde ett år och det var en underbar födelsedag.

Dagen då han fyllde två år och firandet förvandlades till en av de värsta dagarna i mitt liv.

Dagen då han fyllde tre år och ingen pappa ens brydde sig om att ringa och gratulera varken den dagen eller veckorna efter.

Dagen då han fyllde fyra år och fick vara hos både mamma och pappa.

Jag fastnar på bilden från det år han fyllde två år och storgråter. Fy satan så ont det gör i mig att du tvingades uppleva det som följde den dagen. Att jag stannade så länge att alla mina tre barn tvingades uppleva det under så många år.

Det är inte min skam att bära, men jag skäms ändå. Och jag gråter för er skull.

Jag kommer göra mitt allra yttersta för att ni aldrig ska behöva uppleva nåt liknande igen.

Så alla era födelsedagar och andra dagar blir lyckliga dagar ❤️

Hon försöker prata med honom om hur han inte tar till sig hennes döttrar och undrar om han verkligen vill gifta sig med henne, och svaret hon får är frågor på varför hon har buddah-statyer och inte en bibel i sovrummet. Man får se hur hon gång på gång försöker leda tillbaka samtalet till deras relation och de frågor hon ställt och hur han gång på gång stenhårt ställer motfrågor som har med absolut ingenting att göra. Tillslut tappar hon det och skriker rakt ut samtidigt som hon sliter sitt hår.

Igenkänning delux. Psykiskt våld när det är som värst. När man tror att man håller på att bli galen, för att allt bara är så exremt orimligt.

Och tillslut rinner det över.

Reaktivt våld- när förövaren gör något mot dig för att få dig att reagera bara för att sedan kunna övertala dig och andra att det är Du som är galen och inte han.

GÅ ALDRIG PÅ DET!!! 

Det är så grymt att behandla någon man påstår sig älska på det sättet. Grymt!

Run baby run, n never look back!

Hur sjukt är inte det?  Bara den biten liksom.