Starseed

En blogg från överlevnad-till att leva ❤️

Gettin rid of your last energies

Publicerad 2020-08-04 11:53:21 i

Släppa taget har aldrig varit något jag sett lätt på. Och visst har materiella ting i sig inget värde, men det finns ändå sentimentalt värde i vissa saker man fått av någon man älskat.

Av någon outgrundlig anledning (inte alls utan helt för att säkerställa mäns fortsatta makt över kvinnor) så ingår inte vårdnadstvister i hemförsäkringen. Kvinnor som lämnar sina män riskerar alltså att bli ruinerade om deras barns fäder väljer att stämma de på vårdnaden. 
Antingen lämnar de ifrån sig barnen frivilligt eller gör som jag, kämpar för deras frihet och blir skuldsatta för resten av livet.

Sitter just nu med en räkning så stor som jag inte trodde var möjlig. 

Ekonomiskt våld är också våld!

De som blir värst drabbade av detta är givetvis barnen som just nu inte alls förstår varför mamma inte har råd att köpa nya skor eller glass på sommaren, när pappa köper ny bil, fyrhjulingar till de, bygger egen lekpark på gården och tar med de på hotellsemester varannan helg.

Det enda positiva är att jag nu Tvingas sälja allt jag har av värde, vilket betyder att alla smycken jag fått från honom nu försvinner.
Jag kan ju inte använda något ändå då energierna i de är så pass starka.

Det är det svåraste jag tvingats göra, det blir som ett sådant absolut avslut. 

När man inom våld i relation talar om bindningar och hur viktigt det är att klippa så många som möjligt så kan jag nu med säkerhet säga att detta är det sista jag gör.
Förutom medlidande så är allt nu borta.
Kärleken försvinner med de sista saker som representerat just kärleken till honom.

Snart är det över ❤️







Going down memorylane

Publicerad 2020-08-01 22:25:41 i

Det poppade upp en notis på min telefon nyss. En notis som sa att jag ville kolla igenom mina minnen. En notis som när jag klickade på den hade valt ut en hel hög med bilder som jag tagit genom åren, med sentimental bakgrundsmusik.

Tror ni mig om jag påstår att jag inte grät?

Tårarna rann som aldrig förr. Till en början av sorg, men med tiden av lycka.

Bild efter bild flyger förbi. Alla bilder är självporträtt. Och nästan alla bilder är tillsammans med mina barn. På många bilder är jag ledsen, och jag fuktar läpparna och känner smaken av den bedrövelse vi levde i.
Men på andra bilder flödar glädjen över mina barn och kärleken till de.

Och jag känner det plötsligt så starkt. Att oavsett hur jag blivit behandlad under alla dessa år, år som stals från mig då jag inte fick utrymme att växa som människa och vara den jag är, så har jag upplevt så många ögonblick av kärlek med mina barn.

Och för det är jag enormt tacksam ❤️

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Om

Min profilbild

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela