Starseed

I mitt fall vill jag egentligen inte kalla det för smekmånadsfas. Jag hade det tufft från dag ett och han tryckte ner mig redan vid vårt första möte. 
Visst visade han också en väldigt trygg och charmig sida där mycket kändes som äkta kärlek, men en skopa förakt och hat fanns med ända från början.

 

Dock visade sig den hotfulla och våldsamma sidan inte förrän jag flyttade in I hans lägenhet.

Och den eskalerade totalt den dagen jag fick min lägenhet såld och blev gravid med hans barn.

Den tiden som skulle varit den lyckligaste i vårt liv blev för mig ett rent helvete. Glåporden haglade och allt verkade plötsligt handla om att göra mig rädd, ledsen och osäker. Inget var längre mitt och han bestämde över allt, inklusive min son och vilka det var ok att jag hade kontakt med. Han lusläste varenda dagbok jag skrivit sedan jag var sju år gammal, vilket han ansåg sig ha rätt till utan att fråga eftersom att jag hade de i en flyttkartong i hans lägenhet. Han lyckades öppna min avlagda mobiltelefon där han gick igenom allt inklusive alla gamla privata sms-konversationer, också hans rätt givetvis. Han hade inte bara åsikter om hur jag såg ut och hur jag förde mig, utan också åsikter om hur jag varit innan. Kontaktade gamla pojkvänner för att diskutera mig. Lät mig dagligen veta vem han ansåg att jag varit innan jag träffade honom, men vägrade mig rätten att själv berätta vad jag varit med om och hur det format mig.

Mina tankar och känslor var ointressanta, det viktiga var hans egenpåhittade bild av mig. Något han gladeligen straffade mig för. Den han ville tro att jag varit. Den han ville att jag skulle tro att jag varit. Hon som aldrig funnits.

 

Det han påstod var viktigast i ett förhållande var trohet. Han berättade tidigt att han var väldigt svartsjuk och genom hela vårt förhållande skyllde han mycket på just det, och påpekade ofta att det var något han alltid varit öppen med och således var det något jag enligt honom valt att acceptera och måste lära mig leva med. Ansvaret låg därför på mig, inte på honom. Han skulle givetvis aldrig någonsin kunna vara otrogen och kunde därför röra sig i vilka kretsar som helst behagade honom, inklusive sova över hos den granntjej som enligt honom visat intresse för honom... när jag låg hemma ledsen och gravid. Medan jag blivit straffad i flera år för att jag gick på en afterwork tre månader in i vårt förhållande och blev för onykter och fick hjälp hem av min bästa kompis som jag tidigare haft en sexuell relation med. Han som jag inte alls var attraherad av men som var min allra bästa vän. Han hjälpte mig hem.

Och jag blev straffad som otrogen medan han bara gjort mot mig vad jag enligt honom förtjänade.

 

Det var nu jag accepterade att förändra mig för hans skull.

För att han skulle känna sig säker på mig och förstå att den enda jag ville ha var honom. Jag tog bort manliga bekanta på sociala medier, till och med arbetskollegor som han inte ansåg var ok att vara vän med. Jag slutade berättade om saker som hände på dagarna, då jag visste att han kunde vända i princip allt till något emot mig. Jag slutade berättade om saker jag ville göra med mitt liv. En sån enkel sak som att jag ville gå en speciell utbildning kunde få honom att gå i taket och hot om att lämna mig haglade. Tydligen så var det så att alla i förhållanden som påbörjade den utbildningen hamnade i bråk och förhållandet tog slut, vilket han ansåg som anledning att avsluta det direkt.

Jag argumenterade emot några veckor med la ned de tankarna sedan, för hans måendes skull. Han skulle säkert ändra sig med tiden, när han förstod att jag aldrig skulle lämna honom.

En röd tråd genom hela mitt förhållande med honom var att trots att jag var medveten om att det han gjorde var så fel, och att jag givetvis förtjänade hundra gånger bättre, så valde jag ändå att stanna av kärlek.

 

En ständigt återkommande fråga är Hur kan man älska någon som gör en så fruktansvärt illa?

 

All forskning visar att så kallat intermittent förstärkning skapar särskilt starka band. Den ständiga växlingen mellan våld och värme, hat och kärlek, som han utsätter dig för.

 

Detta är i de flesta fall som mest tydligt i början av förhållandet. I mitt fall började det redan första kvällen vi träffades genom att han började med att flirta väldigt tydligt, och avslutade med att berätta för mig vilken hemsk och otrevlig tjej jag var. Herregud, jag tyckte givetvis att han var fullständigt galen, och berättade så även för mina närmaste den kvällen. Och så många jag har berättat det för efteråt, som en slags rolig början på en äkta kärlekshistoria. Lite visste jag.

 

Några veckor senare tog jag kontakt via sociala medier, jag hade blivit nyfiken.

 

Redan innan vår första dejt hade han via skrift lyckats uttrycka att han ångrade att han någonsin träffat mig, och sedan bett så hemskt mycket om ursäkt. Varför han blev arg minns jag inte ens. Antagligen för något påhittat han uttryckte att han visste att Jag tänkte.

 

Idag skulle jag se igenom det och backa direkt vid de första tecknen som kanske var så tydliga.

Men där och då kom chocken som en blixt från klar himmel den dagen smekmånadsfasen var över och han visade sin rätta sida. Sedan gick det fasansfullt fort utför.

 

Ju fler gånger han var direkt elak, hotfull och våldsam, desto mer ville jag bevisa för honom att det inte behövdes. Att jag stod bakom honom och älskade honom oavsett.

 

För han kunde ju inte rå för hur han behandlade mig (och min son) när han var rädd och osäker och svartsjuk.

Han hade ju blivit så illa behandlad av sin förra tjej.

 

Och jag visste ju trots allt att det han sa, det sa han bara för att göra illa mig. Han menade det ju inte på riktigt.

 

Då var det så mycket lättare att förlåta.

För det fanns en tid där från början

då han också bad om ursäkt efteråt.

 

Ju mer han hatar dig när han är arg, desto mer älskar han dig när han ångrar sig efteråt? Givetvis inte... men ändå är det precis så det känns. Du känner dig speciell, utvald.

 

Givetvis är han också den bästa killen du någonsin kommer att få. Alla du träffat innan är idioter.

Du måste vara så lycklig som får vara med honom!

Och här och nu har jag väldigt svårt att greppa att allt som händer i mitt liv, händer med en sådan rasande fart. 

Det är som att mitt inre och all energi i mig som tvingats tillbaka under så många år, fick en sån Jäkla kraft att det exploderade ut i världen, fullständigt omöjligt att stoppa.

 

Allt som kommer till mig nu är allt som ska vara här.

 

Och jag är så enormt tacksam över att ni hjälpte mig ta det här klivet ut i det okända.

 

Alla ni som hjälpte mig till insikt, som höll om mig när mina ben vek sig, som var förbannade när jag bara orkade vara ledsen, som höll min hand igenom alla panikångestattacker, som plockade upp alla bitar varje gång han krossade mig, som berättade om alla de kände som varit i samma situation som mig, som ledde mig i rätt riktning och såg till att jag fick professionell hjälp för att lyckas se det de såg, som kom så fort jag ropade på hjälp, som aldrig lät mig sluta hoppas på något bättre även när jag gav upp, gång på gång på gång.

Alla ni som fortfarande finns vid min sida.

Ni är sådana fantastiska människor allihopa

och jag älskar er alla av hela mitt hjärta.

 

 

Och mitt upp i allt så dök Du upp.

Från ingenstans och plötsligt bara fanns Du där.

Och jag har analyserat varje millimeter av dig, scannat av rädsla för att hamna i en våldsam relation igen.

Men du är helt fantastiskt jäkla underbar och du får mig att må så otroligt himla bra så jag fattar inte.

Det finns ingen som du i hela världen och du lyfter mig som ingen gjort innan. Du är på riktigt den finaste kille jag träffat. Och om du bara står vid min sida för alltid, så kommer jag inte be om något mer för resten av mitt liv.