Starseed

I mitt fall vill jag egentligen inte kalla det för smekmånadsfas. Jag hade det tufft från dag ett och han tryckte ner mig redan vid vårt första möte. 
Visst visade han också en väldigt trygg och charmig sida där mycket kändes som äkta kärlek, men en skopa förakt och hat fanns med ända från början.

 

Dock visade sig den hotfulla och våldsamma sidan inte förrän jag flyttade in I hans lägenhet.

Och den eskalerade totalt den dagen jag fick min lägenhet såld och blev gravid med hans barn.

Den tiden som skulle varit den lyckligaste i vårt liv blev för mig ett rent helvete. Glåporden haglade och allt verkade plötsligt handla om att göra mig rädd, ledsen och osäker. Inget var längre mitt och han bestämde över allt, inklusive min son och vilka det var ok att jag hade kontakt med. Han lusläste varenda dagbok jag skrivit sedan jag var sju år gammal, vilket han ansåg sig ha rätt till utan att fråga eftersom att jag hade de i en flyttkartong i hans lägenhet. Han lyckades öppna min avlagda mobiltelefon där han gick igenom allt inklusive alla gamla privata sms-konversationer, också hans rätt givetvis. Han hade inte bara åsikter om hur jag såg ut och hur jag förde mig, utan också åsikter om hur jag varit innan. Kontaktade gamla pojkvänner för att diskutera mig. Lät mig dagligen veta vem han ansåg att jag varit innan jag träffade honom, men vägrade mig rätten att själv berätta vad jag varit med om och hur det format mig.

Mina tankar och känslor var ointressanta, det viktiga var hans egenpåhittade bild av mig. Något han gladeligen straffade mig för. Den han ville tro att jag varit. Den han ville att jag skulle tro att jag varit. Hon som aldrig funnits.

 

Det han påstod var viktigast i ett förhållande var trohet. Han berättade tidigt att han var väldigt svartsjuk och genom hela vårt förhållande skyllde han mycket på just det, och påpekade ofta att det var något han alltid varit öppen med och således var det något jag enligt honom valt att acceptera och måste lära mig leva med. Ansvaret låg därför på mig, inte på honom. Han skulle givetvis aldrig någonsin kunna vara otrogen och kunde därför röra sig i vilka kretsar som helst behagade honom, inklusive sova över hos den granntjej som enligt honom visat intresse för honom... när jag låg hemma ledsen och gravid. Medan jag blivit straffad i flera år för att jag gick på en afterwork tre månader in i vårt förhållande och blev för onykter och fick hjälp hem av min bästa kompis som jag tidigare haft en sexuell relation med. Han som jag inte alls var attraherad av men som var min allra bästa vän. Han hjälpte mig hem.

Och jag blev straffad som otrogen medan han bara gjort mot mig vad jag enligt honom förtjänade.

 

Det var nu jag accepterade att förändra mig för hans skull.

För att han skulle känna sig säker på mig och förstå att den enda jag ville ha var honom. Jag tog bort manliga bekanta på sociala medier, till och med arbetskollegor som han inte ansåg var ok att vara vän med. Jag slutade berättade om saker som hände på dagarna, då jag visste att han kunde vända i princip allt till något emot mig. Jag slutade berättade om saker jag ville göra med mitt liv. En sån enkel sak som att jag ville gå en speciell utbildning kunde få honom att gå i taket och hot om att lämna mig haglade. Tydligen så var det så att alla i förhållanden som påbörjade den utbildningen hamnade i bråk och förhållandet tog slut, vilket han ansåg som anledning att avsluta det direkt.

Jag argumenterade emot några veckor med la ned de tankarna sedan, för hans måendes skull. Han skulle säkert ändra sig med tiden, när han förstod att jag aldrig skulle lämna honom.