.....
Finaste dottern jag har som har sån förståelse över att storebror som nu är tonåring inte längre tycker att det är så intressant att umgås med henne och lillebror, men också mår bra i vetskapen om vilken bra relation de haft genom åren sedan hon
var liten. Att det var på hans rum och fick smita in och busa utan att han nånsin blev arg på henne. Att det var i hans rum hon fick vara med varje kväll vid nattning och att han som nyss lärt sig läsa gärna lästa gonattsagor med henne. Att han busade
med henne när hon var bebis och sedan fortsatte kånka och bära på, lyfta och dra runt på, sätta i knä och vara med... under flera år.
När man tänker att nu kan det Fan inte sjunkas lägre än såhär så kommer älskade ungen hem och berättar uppgivet att hennes storebror inte alls på riktigt tyckte om att bära runt på henne när hon var liten, för en annan såkallad förälder har
av någon outgrundlig jävla anledning sagt till henne att det var ju bara hennes mamma som tvingade storebror att göra det. Ursäkta, vem sa vad för jävla skitsnack sa du???
Jävligt konstigt att en människa som inte överhuvudtaget var närvarande under mIn dotters första år i livet kan uttala sig om sådant. Och ännu mer konstigt när samma människa känner att det är lämpligt att ljuga ihop
något som direkt endast skadar min dotters tillit till sin mamma och sin bror.
Håll för i helvete käften bara!!!
Låt mina barn få leva ett normalt liv och få ha normala relationer till de människor som älskar de på riktigt.
Storebror kommer Alltid att ha varit en stor och viktig del i din uppväxt älskade barn!
Varenda bild och varenda film jag har på er tillsammans är bevis nog, och jag vet att du i ditt hjärta alltid kommer bära det med dig.
Och jag kommer backa dig i dina minnen och ingen kommer någonsin få förvrida din egen sanning med lögner på det här sättet.
